Det händer plötsligt grejjer...

Idag: bort med det gamla spakstativet, det satt ganska bra efter 43 år... Sedan tog jag ut växelvajern som också satt ganska bra där den satt.

Sedan tog jag hem den för att mäta upp den. Gasvajern var 5,00 meter medan växelvajern bara var 4,25. Det förklaras av att trotteln för gaspådrag skall dras akterut för ökat varvtal, så vajern går först under motorn och sedan upp och framåt ovanpå motorn.


Sen gick vi till jultomten och hittade några lådor och kartonger som ni ser här. Tur att man nyss fyllt 40 och har en massa bröder och vänner som gav oförskämt generösa presentkort på just Erlandsons Brygga som faktiskt har rätt anständiga priser på dessa reglage. Dessutom fick jag lite extra rabatt för att jag handlade så mycket.


Imorgon skall vi såga och fila upp ordentligt i navigationsbordet för att ge plats åt denna rödnästa skönhet.

Valet & kvalet

Tiden flyger fram och vi skall ju tuffa med Svea till Sandhamn i helgen på släktträff, så på ett eller annat sätt måste gasreglaget fixas i veckan, så rafflande täta rapporter utlovas...

Den nya vajern var något av en besvikelse trots allt, den kan nog fungera men kräver en hel del fixande samt löd- eller eventuellt svetskunskaper (som vi inte har själva) för att få det hela att bli riktigt bra.

Därför överväger vi - trots allt - att helt byta reglage och vajrar. Annars måste så småningom ändå växelvajern bytas och modifieras på liknande sätt, vilket innebär minst lika mycket bök, så vi står verkligen och väger just nu. Skall man ändå gå igenom hela den operationen kanske det är lika bra att göra det från grunden med nya beprövade grejjer.


I så fall har vi spanat in ett klassiskt Morse MT3-stativ med passande design från 50-talet. Inte sagt att det blir mindre bök att installera det, men då har man ett helt nytt, säkert och bra enkelspaksstativ till vilket det kommer finnas reservdelar i drivor tills båten har ruttnat upp, och i minst hundra år till...

Långsamhetens lov

Den ena fina dagen efter den andra har kommit och gått, och båten har legat på boj i ett par veckor nu. Inte mycket annat att göra utan gasvajer!

Jag har varit ute och varmkört och länsat lite, men annars har båten bara legat helt still, och det gör att det kryper i benen.

Ibland går tiden väldigt långsamt, men idag kan jag äntligen hämta gasvajern. Nu gäller det bara att den passar...!

Rätt person.

När det gäller äldre båtprylar, och mycket annat här i livet förresten, kan man dra en viktig lärdom: hittar du bara rätt person så finner du även lösningen. När alla sa att det inte gick hittade vi Jan Comstedt, en vis man - och en expert på reglage.

Jag säger inte att bilden ovan är Jan Comstedt i Göteborg, men efter att alla andra har sagt att "-Ni måste byta till ett nytt reglage, det finns ingen annan lösning." ...så sa Jan grubblande "-Jag har jobbat med detta i 50 år. Låt mig först konsultera litteraturen så återkommer jag."

Efter en stund ringde han tillbaka och meddelade att vi skulle kontakta en av hans distributörer, Christian på Marinsystem i Viggbyholm, och genom honom beställa rätt wire (vilken som var rätt skulle han själv meddela Christian).

Sagt och gjort, en ny wire som fungerar med vårt vackra reglage är beställd, återstår bara att se hur vi får ihop höljet den med det gamla reglaget på ett bättre sätt än innan, men det är i alla fall mycket enklare problem att lösa än att inte ha någon wire alls...

Laga inte det som "funkar"... eller..?

Som bekant för den som ofta manövrerar fartyg av olika slag är spakreglaget något alldeles heligt, något man inte bara måste bli vän med utan något som skall vara din förlängda arm till maskin och växlar, som säkerställer säkra och kontrollerade manövrar med ditt fartyg.

Därför måste känslan och funktionaliteten i dina spakar vara helt klanderfri - kanske till och med angenäm! - och svara utan minsta tvekan eller överraskande motstånd eller kärvhet. Du skall veta att när du drar i spaken händer önskad effekt utan omsvep och ett nöjt skepparleende skall sprida sig i ditt ansikte.

Därför hamnade på fixlistan punkten "-Smörja gasreglaget". Inte för att det inte har fungerat, utan för att det har kärvat lite grann.


Sagt och gjort: Bort med spakarna och låsring på varje sida av stativet. Smörja och fetta och dra fram och tillbaka. Den högra spaken (till backslaget) blev snabbt mild och ljuv, men gasspaken fortsatte att kärva. Hm. Mer smörja. Dra och dra. Sen händer något som inte alls kunde vara bra: det lät ungefär "kranschjk!" och blev i ett slag jäääättetrögt!! Vad har hänt nu???


Ned under spakstativet och kolla, och detta är vad som avtecknar sig i dunklet... URK! Ett ormbo!!?? Vad ÄR detta och vad har hänt??? Jo, detta är uppenbarligen resultatet av en gammal nödlösning. Har man inte rätt grejjer att hålla ihop spakstativ med wirehöljet tar man (tydligen) STÅLTRÅD.

Ståltråd tröttnar som bekant efter ett tag och glapp uppstår och tillslut tröttnar wiren och sticker helt sonika ut ur glappet och kinksar sig. DET är vad som har hänt, och i ett enda svep är båten obrukbar!


Ut med wiren ur maskin i ett huj - nu återstår att försöka hitta en ersättare, samt en bättre wirefasthållningslösning än den gamla ståltråden - till både gasen och backslagswiren.

Hör gärna av dig till oss om du har tips på reservdelar till denna typ av spakstativ!

Högtryck för högtryck!

Sedan hemkomsten från Mälaräventyret har vi gjort flera korta dagsssvängar bort till "Klacken", ett nytt favoritställe där vi petat i draggen och lapat sol och ätit gott samt givetvis badat i det 21-gradiga vattnet, ofta även lyssnat till de ibland lite träiga tonerna från dagens sommarpratare.


Ibland har vi haft gäster med oss ombord, ibland har de kommit med egna båtar.


En dag tuffade vi hela vägen bort till Tvättfatet igen (oj, en resa på hela 30 minuter?) för att grilla och njuta av en sensommarsol.

Helt underbart.

Äventyr i Mälaren, Del 3

Från Mariefred till Kungshatt tog det ca fyra timmar om vi minns rätt.

Precis efter Ridö fyr möttes (obs: möttes!) vi av en planande kabinbåt med tre glatt vinkande (prestigelösa) gentlemän som sökte kontakt, vi drog av på farten, och följande konversation utspelade sig:

"- Hej kompis, är det här vägen till Södertälje?"
"- Ehh... nej, ni åker åt helt fel håll!"
"- Hur skall vi åka då?"
(Studerar sjökort & tankepaus) "- Eh, ni skall vända om helt, ha tre röda prickar på styrbordsdsidan, sedan gira ned styrbord mot Södertälje Kanal..."
"- Ok kompis, tack för det - men vilket är nu styrbord?
"- Eh, det är alltså höger..."
"- Ok, tack kompis!!!"
Iväg, full gas upp i planing. Efter passage av de två (2!) första röda prickarna kunde vi med kikaren se en tydlig gir styrbord, och sedan föll de ur vårt synfält.

Vi låg för ankar för första gången en hel natt den natten i den suveräna västliga Boviken på Kungshatt. Vänner av Sjötrafikföreskrifterna (dvs alla ombordvarande) saknade en ankarlaterna. Till inköpslistan!


Vid slussningen tillbaka till bräckvattensidan var det lååång kö, men vi hade maximal tur med både timing och plats. Som sista båt fick vi den allra sista platsen akter om en tjärad livbåt med samma dimensioner, ovan i bild för om oss. Vi behövde knappt upphäva farten, bara glida in och hålla fast i slussfickan. De var på väg till en kompis på Möja och följde efter oss in i Skurusundet - ett vägval som ärligt förbryllade oss. Kanske skulle de bara tanka och sedan vända utåt igen, vem vet.


Väl förtöjda vid vår boj igen hände det som brukar hända oss just där... Himlens portar öppnade sig på vid gavel, och vi längtade iland mer än tidigare. En tanke skickade vi först till våra vänner i den öppna träbåten som nog stånkade över någon öppen fjärd på väg till Möja utan ens en vindrutetorkare som kunde ramla isär.

Såå skönt att vara hemma!

Äventyr i Mälaren, Del 2

Dagen efter slickade vi såren och återställde allt ombord: verktygen fiskades upp ur kölsvinet, allt drogs fast, kapell sattes tillbaka, ordning och reda, ship shape & ready to go.

Allt pekade på att det faktiskt var förfiltret som hade jäklats med oss. För att fira detta njöt vi av en hejdundrande kräftskiva och ytterligare en övernattning hos våra goda vänner på Ringsö innan vi gick loss för nya äventyr: Mariefred.


Det är märkligt hur vi alltid verkar hamna bredvid den största båten i hamnen. Kul att notera är att bredden nästan är densamma! De hade 800 liter färskvatten ombord - vi har svårt att göra av med våra 40.

Motorn gick perfekt till allas lättnad, och vi har tillsatt en "filterkommision" som har till uppgift att se över filtermarknaden och inkomma med anskaffningsförslag inför kommande uppgradering av förfiltrerinstallationerna som väntar inför nästa säsong.

Äventyr i Mälaren, Del 1

Vi hade entusiastiskt pratat om en sväng i Mälaren, så vi kom loss en dag med sikte på Ringsö. Vi slussade in i färskvattenreservoaren så sent som kvart i fem, och då hade redan äventyret börjat... Som tidigare nämnts har vi haft problem med varvtalsdippar, ett problem vi trodde var löst. Ånej, dessa kom tillbaka strax innan Hammarbyslussen. Illa.

Väl inne i Mälaren tuffade vi på så fort vi kunde för att komma fram i vettig tid. Förbi Björkö...tuff tuff förbi Adelsö, regn, tuff tuff, och blåst. Tack och lov medvind! Så mörker och hack hack host host, varvtalet hoppar mer och mer. Regn.

Vi släcker ned i maskin och luftar. Det går OK i skvalpet. Vi tuffar vidare en stund. Regnet tilltar, vinden likaså, är vi ALDRIG framme? Hungriga. Sent. Hack hack igen. Nu dippar det ordentligt. Släck ned i maskin, styr så gott det går i lanternornas sken på en fjärd i Mälaren, ett stort handelsfartyg närmar sig i farleden. Vi får svall, verktyg rasar ned i kölsvinet. Grrr. Vi byter förfiltret. Bra beslut. Kolsvart. Ösregn. Vi ringer Anders som kastar loss med sin flipper, inte långt kvar nu. Motorn hoppar igång snällt. Anders - räddande ängel - visar oss vägen in till en boj på Ringsö. Vindrutetorkaren ramlar i smådelar. Vinden ylar och regnet smattrar. Perfekt...


Väl i maskin, ta med det vi behöver, ned i Anders båt och in till land. Trötta, hungriga, lite skakade och blöta lämnar vi Svea vid bojen och tas emot i deras varma hem. Ankardram och underbar middag, sedan stupar vi deras bäddsoffa vid halv fyra....

Ridå.