Sol på varvet!

I novembers fjärde soltimme kastade vi snabbt på oss alla våra kläder och traskade ut och iväg till varvet för att få lite värmande ljus på oss! Medhavda äggamackor och kaffe avnjöts i gassande solsken!


Båten fick sig en snabbtitt den med - allt såg bra ut, men nu får hon - och vi - vila ett slag.

Konservering och oljebyte

De hade stängt av det rinnande vattnet på varvet. Typiskt. Alla skötsamma båtägare borde rimligtvis ha vinterkonserverat sina ögonstenar, så de stänger av systemet. Varför det? Frosten har ju knappt visat sig! Nåväl. Jag trodde att det skulle räcka med några hinkar sjövatten för att varmköra motorn - det fungerade ju bra med vår förra segelbåt.


I med K-sprit och injektorrengörare och sedan starta upp. Skillnaden var bara att vi i segelbåten hade en liten encylindrig sjuhästars diesel. Det här är en fyrcylindrig best på 65 hästar. Det är lite mer att kyla av om man säger så... Mina fyra uppkånkade hinkar sögs ur på mindre än en minut och nålen på värmemätaren rörde sig inte en mikrometer.


Så jag kapade till lite slang och riggade upp en klassisk återvinningslösning istället. Att jag inte kom på det lite tidigare...! När motorn sedan var varm spädde jag i 50% glykol och körde en stund till. Klart!


När motorn ändå var varm och jag hade rätt grejjer på plats bytte jag olja och filter. Jag är nöjd med att det blev väldigt lite kladd, även om man förstås har en nollvision... Men hur man än gör blir det några droppar här och några droppar där. Bara att torka och se glad ut.


Sedan var det dags att göra bokslut på antalet gångtimmar, och i år kan läggas till handlingarna en gångtid på 97 timmar.

Påminn mig att aldrig aldrig mer...

...gå på höstens båtmässa. Jag blir alltid lika besviken och undrar varje år varför jag glömmer bort detta.

Varför? undrar du.

Skepparen med nyss upplagd båt är inte imponerad av:

1, Parkering 90 SEK
2, Inträde 130 SEK
3, En kopp kaffe och trist fralla 70 SEK
4, Efter två timmar en jucie och en chokladboll, 53 SEK.
5, Kapokkuddar, kapokkuddar, åter kapokkuddar - och fallavlastare.
6, Jeannarconariabåtar för miljoner - och det innan de ens är utrustade(?). Jag ser verkligen inte skillnad på dem. Jag försöker!

Den enda frågan man numera ska ställa sig är skall jag bajsa fram eller bak? Längsgående eller tvärställt pentry? Sen är det INGEN synlig skillnad. None. Nichts.

Resten på mässan är "Glada Lasses Polermedel På Allt Från Kopparkittel Till Gelcoat AB" (vi har varken eller) och typ dammsugarmustycken i grälla färger... Äntligen.

343 spänn för vad? ...och bara trist.

Påminn mig att aldrig aldrig mer.

Namnval i retroperspektiv

När vi köpte Svea hette hon som synes "Gotte" efter förre ägarens farfar (eller morfar?) som hette Gottfrid. Så hade hon hetat i tre år. Vi enades dock snabbt om att en 65-årig dam av många olika skäl inte kan heta "Gotte", så vi började spåna på ett nytt namn - trots det obestridliga faktum att man av hävd inte döper om en båt.

Fast det förutsätter att man byter från ett namn som är helt korrekt, och vi menar att en båt inte kan vara döpt till ett manligt namn försåvida hon inte är en bogserbåt, och det är hon ju inte.

Därför faller den första regeln, och jakten på ett nytt kvinnligt namn tog sin rättmätiga början.


Vi hade tre tidsenliga finalförslag som åkte upp på tavlan så man kunde testa dem ett litet tag innan vi tillslut valde "Svea". Just "Svea" vann eftersom båten ju är ett stycke unik svensk kulturhistora, så det namnet kändes mest rätt och har fungerat alldeles utmärkt under det dryga första året.

När vi har gjort lite efterforskningar om Sveas histora har vi fått reda på att Svea även har hetat "Smack" och "Vilda" men vi tycker att Svea är ett bättre namn, och dessutom hette hon säkert något helt annat när hon sjösattes i Östergarn den där dagen 1945.

Nu har alltså svarta tavlan sett ut precis som på bilden ovan sedan dess, men nu är det dags att sudda och använda den för jakten på ett annat namn, eftersom besättningen här hemma glädjande nog växer.

November på varvet - blä.

November på varvet är verkligen inte kul. Det regnar alltid, det är alltid kallt, bråttom och kolsvart och inte en käft i sikte. Ändå måste man vara där.


Trots att vi rest täckställningen och slagit i pålskorna så hade vi ju inte dragit fast dem med skruv då skruvdragaren hade slut på orken sist. Här ses avståndet mellan nedslagen sko och ställningens position, säkert 3 dm endast med hjälp av ren vindkraft.


Därför hade täckställningen flyttat sig nästan en halvmeter och stod och gnagde mot styrhyttstaket. Illa! Detta åtgärdade jag givetvis, samt satte upp tvärslår på diagonalen för att stärka upp mästerbygget.


Ställningen flyttade sig förra året också innan vi hade satt dit stolpskorna! Se här en bild från 2008 hur snett huset stod en dag då vi om dit.


Istället för otympliga lattor i taket för att förhindra pölbildning i presenningen och för att ytterligare stadga upp ställningen sätter jag spännband i kors i varje "takruta" istället för plank. De är lätta att förvara, smidiga att sätta upp och fungerar toppen.

Härnäst skall presenningar på kortsidorna upp och motorn vinterkonserveras samt båten tömmas på lite bråte. Sen kan besättningen äntligen pusta ut ett litet tag!

PS: 177 dagar kvar till sjösättning!