Jag vet inte vilka andra nyblivna småbarnsföräldrar som köper en träbåt när den förstfödda är fyra veckor gammal? Jasså, ingen..? Vi gjorde i alla fall det och har bytt flera blöjor på varvet i omgångar, ibland i mörker.
Tvåan kom så småningom, och då får den ena båtägarn åka och fixa med båten när tid finnes, inte alls lika kul, men det får gå. Skall man äga grejjer så får man ju ta hand om dem. Det innebär inte att allt måste ha totalputs, men det får heller inte förfalla!
Nog knackat om det, och så här långt har vi kommit hittills i år:
Det stora årliga underhållet omfattar flera rätt tunga åtgärder. En av dem är att matta ned all fernissa på överbyggnaden för att därefter lägga minst ett nytt lager. Man skapar lite härligt kaos för att sen bli häpen över att det blir finare än innan. Väl värt mödan!
Överliggaren som vi renskrapade för fyra år sedan behöver bara mattas av helt lätt innan ett lager fernissa läggs på. Inte jättekul att slipa, men man hinner fundera på annat och i bästa fall nynna med nån töntig sång på radion under tiden. Sämre kan man ha det!
Varje träbåt kräver även att minst ett lite större projekt genomförs varje vår. I år är det sudbandet som är lite ledset som vi renslipar och skall lacka. Rostrinnet är från de få kvarvarande järnnitarna i skrovet. Behandlas lätt med sandpapper, pensla med linolja, och ny fribordsfärg, men kräver årlig kärlek.