måndag 16 april 2012

Det har hänt en del!

Det var otroligt länge sedan vi uppdaterade bloggen - högsta dags med andra ord!
Jag vet inte vilka andra nyblivna småbarnsföräldrar som köper en träbåt när den förstfödda är fyra veckor gammal? Jasså, ingen..? Vi gjorde i alla fall det och har bytt flera blöjor på varvet i omgångar, ibland i mörker.

Tvåan kom så småningom, och då får den ena båtägarn åka och fixa med båten när tid finnes, inte alls lika kul, men det får gå. Skall man äga grejjer så får man ju ta hand om dem. Det innebär inte att allt måste ha totalputs, men det får heller inte förfalla!

Nog knackat om det, och så här långt har vi kommit hittills i år:


Det stora årliga underhållet omfattar flera rätt tunga åtgärder. En av dem är att matta ned all fernissa på överbyggnaden för att därefter lägga minst ett nytt lager. Man skapar lite härligt kaos för att sen bli häpen över att det blir finare än innan. Väl värt mödan!


Överliggaren som vi renskrapade för fyra år sedan behöver bara mattas av helt lätt innan ett lager fernissa läggs på. Inte jättekul att slipa, men man hinner fundera på annat och i bästa fall nynna med nån töntig sång på radion under tiden. Sämre kan man ha det!

Mellan varven får man sig även ett ryck och gör såna där småsaker som man tänkt göra i åratal. Den här gången blev det att hålsåga durkarna i kajutan för att underlätta öppning och kölvädring, något som tidigare tarvat en vass kniv eller skruvmejsel. Åtgärden tog hela 5 minuter när jag väl stod där med rätt utrustning. Häpp!


Sen infaller även den totalt heliga högtidsstund som alla båtägare pratar så lyriskt om - men de så sällan upplever. Det är när man lägger ned maskiner och verktyg en liten stund och tar den där kaffepausen. Värd absolut allt och ger en gyllene försmak av det som sedan kommer efter sjösättning...

Varje träbåt kräver även att minst ett lite större projekt genomförs varje vår. I år är det sudbandet som är lite ledset som vi renslipar och skall lacka. Rostrinnet är från de få kvarvarande järnnitarna i skrovet. Behandlas lätt med sandpapper, pensla med linolja, och ny fribordsfärg, men kräver årlig kärlek.


Det tar sin lilla tid att slipa denna list, men träet är helt friskt och fint under smutsen. Det kommer höja helhetsintrycket rejält med ett nylackat sudband.


Här är styrbords låring renslipad.

Här har jag lagt på några lager kolorerad primer till den polyuretanbaserade lack som vi kommer använda som heter Coelan. Svindyrt - men det kommer hålla i flera år innan det är dags att bättra.

Mer inom kort!