Vårrustningen har börjat!

Eftersom bilen var på väg till annan ort med resten av familjen fick den gamla järnhingsten bekänna färg! Skall tilläggas att cyklisten också fick bekänna färg med en talrik packning bestående av 4 maskiner (3 slip- och en värmepicka), 5 liter linolja, 5 liter balsamterpentin, full matsäck, en burk mahognybets, en burk förtunning, slippapper, spackel, en sickel med extra järn, ett par stövlar, en trave småpytsar för färg, penslar och allt det som jag glömt att jag la ned!


Eftersom abstinensen var stor att jobba sattes det en väldig fart redan från start. I ett huj var både överliggaren, däckshuset styrhytten och en bänk slipade. Den nya oscillerade slipmaskinen blev snabbt en ny bästa kompis - tack svärisarna!!!


Fördäcksluckornas coelanbehandling har släppt i nederkant så bort med det gamla lösa (som fukten har lyft) med 80-papper. Gick som en dans. Nu skall vi lägga på coelan lite bättre och bygga upp ny yta som skall hålla bättre.


Jag passade även på att öppna upp en spricka i däck som retligt nog gav ett läckage. Förra sommaren blev lakan och täcken blöta pga detta. Bot och bättring!


När den eminenta oscilleringsmaskinen ändå var igång slipade jag ned de få järnnitar som finns kvar i skrovet och som så här i vårkondensens tecken ger sig till känna med en vacker rostfläck... Slipa, linolja, spackla, slipa och sist måla är det enda receptet.


Vårrustning "in full swing", helt underbart! Den skarpsynte noterar att jag inte har dammsugaren med, den med gott minne minns hur jag kom till varvet - och den klipske förstår genast varför.


Efter några timmars intensivt slit är det en underbar känsla att bänka sig i Guds Matsal (sjöutsikt varje gång) och mumsa i sig en stadig och välförtjänt varvsfika. Inget är lika gott.


Men den som trodde att arbetstakten skulle sjunka efter denna korta paus trodde fel! Förpiken ses här stråla av lycka efter att ha fått en efterlängtad linolje+balsamterpentindrink. Det sög direkt på vissa ställen och jag kan intyga att det doftade ljuvligt! Detta har jag tänkt göra länge, och det känns toppen att äntligen ha förverkligat denna dröm :-).


Sist men ingalunda minst ruggade jag upp den vitmålade ytan på fribord och brädgång för hand (phu) så vi skall kunna måla dessa. Ett ganska drygt jobb, men nu är slipningen i alla fall klar. Sist och illusionärt minst var jobbet med att ta bort de fyra offeranoderna kring den stora bronspropellern. Nya anoder är inköpta och kommer monteras efter bottenmålning närmare sjösättning. Tre demonteringar gick vägen efter morsk övertalning av skruvarna med storskruvmejseln. Jag svor inte så lite över den som satt dit vanliga försänkta skruvbult - skruvarna blir aldrig sig själva igen, och den sista ville inte komma mer än halvvägs ut så den får väl sitta ett tag till tills den dag jag har mer ork och tålamod.

Sen cyklade jag hela vägen hem och jag lovar att soffan är den bästa platsen i världen just nu...!