Precis efter Ridö fyr möttes (obs: möttes!) vi av en planande kabinbåt med tre glatt vinkande (prestigelösa) gentlemän som sökte kontakt, vi drog av på farten, och följande konversation utspelade sig:
"- Hej kompis, är det här vägen till Södertälje?"
"- Ehh... nej, ni åker åt helt fel håll!"
"- Hur skall vi åka då?"
(Studerar sjökort & tankepaus) "- Eh, ni skall vända om helt, ha tre röda prickar på styrbordsdsidan, sedan gira ned styrbord mot Södertälje Kanal..."
"- Ok kompis, tack för det - men vilket är nu styrbord?
"- Eh, det är alltså höger..."
"- Ok, tack kompis!!!"
Iväg, full gas upp i planing. Efter passage av de två (2!) första röda prickarna kunde vi med kikaren se en tydlig gir styrbord, och sedan föll de ur vårt synfält.
Vi låg för ankar för första gången en hel natt den natten i den suveräna västliga Boviken på Kungshatt. Vänner av Sjötrafikföreskrifterna (dvs alla ombordvarande) saknade en ankarlaterna. Till inköpslistan!
Vid slussningen tillbaka till bräckvattensidan var det lååång kö, men vi hade maximal tur med både timing och plats. Som sista båt fick vi den allra sista platsen akter om en tjärad livbåt med samma dimensioner, ovan i bild för om oss. Vi behövde knappt upphäva farten, bara glida in och hålla fast i slussfickan. De var på väg till en kompis på Möja och följde efter oss in i Skurusundet - ett vägval som ärligt förbryllade oss. Kanske skulle de bara tanka och sedan vända utåt igen, vem vet.
Väl förtöjda vid vår boj igen hände det som brukar hända oss just där... Himlens portar öppnade sig på vid gavel, och vi längtade iland mer än tidigare. En tanke skickade vi först till våra vänner i den öppna träbåten som nog stånkade över någon öppen fjärd på väg till Möja utan ens en vindrutetorkare som kunde ramla isär.
Såå skönt att vara hemma!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar