I söndags var det dags att tuffa runt till mastkranen och ta ned masten. Solen sken ikapp med Svea, och kaffet smakade underbart i solen. Vantinställningarna mättes till nästa år så intrimningen skall gå så geschwint som möjligt.
Utöver ett par svettluktande och otrevliga surgubbar i en Nordisk Familjebåt som vi sjasade bort från platsen under mastkranen (eftersom de var färdiga för längesedan) gick allt mycket snabbt och elegant. Här ses spridartejp avlägsnas i rasande fart med vass kniv i högsta hugg! Stefan M hade även den stora vänligheten att bistå.
Väl nere på marken var det en baggis för oss att najja fast förstagsprofil och alla stag och rulla in pinnen i mastskjulet på en av hyllorna avsedda för trämaster. Vi ses nästa år!
Så här naken ser Svea ut utan mast, en sorglig syn för en seglarfamilj...
Vägen hem blev om möjligt ännu trevligare med genomfört värv i åminnelse samt värmande höstsol i ansiktet! Medhavda sjösmörgåsar och rykande kaffe smakade än mer mumma! Svea - här åter vid bojen - ligger redo för att tas upp på landbacken på lördag; årets sorgligaste dag.
Inlägg
Trevligt inlägg, som en loggbok. Kan med fördel säljas.. Vi kanske borde ge ut en bok Theo. //Pelle
SvaraRaderaDet är så sorgsamt när man känner hur tiden till sjöss är räknad när masten åker av, vindarna blir kylligare och nätterna långa... Får hoppas på en varm och tidig vår!
SvaraRadera